am auzit prea des lume care vorbeste din proverbe si nu m'am molipsit. poate doar intr'un context de ironie sanatos-rurala am parafrazat sau citat ceva din intelepciunea vulgara. dar azi nu e ca de obicei. azi se cunoaste ... da, da, chiar de dimineata.

de parca intreaga mea agenda ar fi atat de incarcata, as putea juca un teatru de proasta calitate (daca tot suntem intr'o perioada atat de pregnant-artistica), invocand o reala stupefactie vizand disponibilitatea mea pe 16 mai 2009. ei bine, sunt numai al vostru, sau voi sunteti numai ai mei pe 16. ne intalnim in parc si ne lipim aripile si ne ridicam mult deasupra mediocritatii. planam. planam intr'un mod deloc angelic. planam precum liliecii.

sunt foarte incantat ca respectul m'a purtat la ora 9 printre bobocii de la info. poate imi era dor de un amfiteatru cu 200 persoane, e si vina mea si a lor ca n'am avut parte prea des de o asemenea priveliste. nu sunt nici mai destepti nici mai prosti nici mai frumosi nici mai ... nimic, nimic, ei decat eram noi in 2005. doar ca noi eram in 2005 si 2005 era un an de aur, nu'i asa ilinca?

nu doar virusii sunt in aer, nu doar umiditatea... e si aerul de anul I pe care l'am inspirat timp de o ora. si a ramas ca influenta primordiala asupra creierului pentru urmatoarele ore, petrecute "la ore", cu devierea de rigoare. suntem sinceri. era o pizza imensa si era si ceva timp in cimitirul tineretii mele apoi. cu alex, cu vlad, eram si suntem foaaarte copii. si e atat de bine asa intr'o zi ca asta!

iar am mers. am mers mult, mai mult decat as fi vrut a priori sa merg. daca ar fi fost un itinerariu prestabilit, n'as fi acceptat niciodata, dar cum, popular vorbind [a revenit ironia] pofta vine mancand, am mers. si am mers. si s'au alterat amintiri, viitoare amintiri, imagini mentale si reprezentari ale oamenilor. ciocolata insa nu avea cum sa se altereze in atat de scurt timp.... doar am zis ceva de mancat mai devreme.

un taxi nu putea lipsi dintr'o asemenea zi. cum era sa lipseasca cea de'a doua sursa de gauri in buget din perioada de liceu? a doua dupa cimitir, desigur ... un taxi care m'a dus la drept pardon la teatru pardon la drept. la teatru, iar ma tin de glume proaste. doar ca era multa influenta de drept in jur. influenta eterogena si elitista, in nicio secunda deranjanta. obsesiile submersate s'au inaltat deasupra apei si teatrul a devenit colosseumul meu de analiza socio-psihologica, in care sute de tarani jucau un rol meschin dar [spre desobire de ceilalti, trebuie sa subliniez] foarte necesar. ador eterogenitatea si ma face sa ma simt bine. bine si superior, nicio noutate.

si acasa nu'i nimic. demult nu mai e nimic acasa. acasa nu e acasa, e ocasa. si i'am zis noapte buna palariei tale si am mai scris. si nu dezvolt tema ta cu anotimpurile fiindca pentru mine toamna nu e o realitate emotionala. e doar o tranzitie. iarna ma iubeste si ma va prinde pregatit. oricand pregatit pentru o zi ca aceasta.

De la musique que j'aime beaucoup comme d'hab.

N'étant pas musicienne pour un sous, et chanteuse encore moins (enfin sauf sous la douche, et dans ma voiture :-D) pourtant je vie la musique, c'est une passion, les gens écoutent des chansons, comme ça comme ci de rien n'était.

Moi ça n'est pas pareil, j'ai l'impression qu'avec chaque chanson je vie une histoire, ou que chaque chanson reprend un petit bout de ma vie par-ci par-là, un peu de mon état d'esprit...

Je suis une grande passionnée de musique...Normale pour une grande rêveuse, hypersensible et ultra-émotive :-D .

Ce soir J'ai donc choisi deux morceau  de "the cure"

Le premier : Close to me

Et le second : Boy's don't cry

Voila pour aujourd'hui, et comme on dis, demain est un autre jour :-D

Srsly?! Den är STOR.

Jämför med den som Coachführern ojade sig över:

Jo, tjena...

***

(ii) Vi fick kanelbullar på jobbet i fredags, jag mumsade i mig FEM.

***

(iii) Ett väldigt vackert engelskt ord: lullaby.

***

(iv) I fredags kväll ringde Der A-mann mig ifrån London. Syftet var att göra mig avundsjuk med lite Albion-porr men det var alldeles för härligt att höra hans anglofila namedroppande för att någon avundsjuka skulle få plats.

***

(v) Det tog 17 månader innan Lillross bjussade sin pappa på en golden shower värd namnet:

***

(vi) Angående uppdrag nummer tre i det här inlägget. Tre kort har kommit in så här långt. Jag behöver TVÅ TILL. Kom igen nu, i fredags var här 129 unika besökare så två till är inte oresonligt…TVÅ TILL! Pliiiiisch.

***

(vii) I veckan som gick plöjde jag Gary Numans katalog ifrån 1978 till 1985 (ja-a, Tubeway Army-monikern räknar jag in under Gary obviously). Dessutom har jag nu i helgen börjat knapra mig igenom The Cure-katalogen. Det senare initierades av detta inlägg hos Elisabeth. Katalogfrosserierna mynnar sannolikt ut i subjektiva best of-varianter vad det lider.

***

(viii) Ett väldigt vackert svenskt ord: infrasvärta (uppfunnet av BippoQueer).

***

(ix) I veckan som gick drabbades jag av pseudohematuri. Det låter ganska coolt & allvarligt men innebär bara att urinen färgas röd på ett odramatiskt sätt. Orsaken var lika oromantisk den & berodde på att jag hade gått loss på färska ugnsbakade rödbetor. Lärdom: urin klär verkligen inte i rött.

***

(x) Dirty Pretty Things har splittrats. COCK! >:[ ]

***

(xi) Vilket dravel bjöd på det här inlägget för ett tag sedan som jag nickade väldigt igenkännande åt. Jag bestämde mig för att dokumentera mitt nästa småhandlande, & ett tillfälle uppenbarade sig nyligen när jag & Lillross knatade iväg för att fylla på vällingförrådet…

^^^ klick für grossen version, ja?

…& förutom välling kom hem med:
(konsumtionstankeflödet i realtid)

* Välling
(Jahapp, det var det…behöver vi något mer?)

* Färdigskivad Edamer
(Nämen OJ! BARA 22% fett OCH i kortare mer hanterbar förpackning. Sweeeet!)

* Cotti Frutti, citron
(Mmmm, citron...men va’ f-n är Cotti Frutti? Mmmm, citron...)

* Stuvad spenat
(Oh! En ny sort! Vajert, sånt går alltid åt…)

* Halloumi
(Yeeaahh, baby! Kom & knulla munnen!)

* Skinkschnitzel
(Panera! (klapp-klapp-klapp) Panera! (klapp-klapp-klapp)…)

* Bearnaisesås
(Oh! STOOOR flaska! ÄNTLIGEN! Säkrast att testa för är den god så är det onekligen ett kap.)

* Yoghurt
(Behöver vi ens det? Det gör vi säkert.)

Och det här var ändå måttfullt jämfört med snittrundan. Är man hungrig eller småsugen när man småhandlar blir det utan problem uppåt två kassar (och en brioche).

***

(xii) Gjorde ett Bipolär Light-test som jag hittade hos BippoQueer. Testet finnes här.

Resultatet blev att jag sannolikt inte kommer att klassas som bipolär light (which was nice).

***

(xiii) Känner att en förkylning är på väg & för första gången testar jag på Echinagard. Än så länge har det hjälpt lika mycket som ett egettillverkat radband av Läkerol i röfven.

***

(xiv) Jag har funderat på att låta Kritikern & Nazi-Naseem texttolkningsbattla. I mitt huvud är det en jättekul idé.

***

(xv) Nu bloggkartefnaskar jag igen.

***

No, Robert Smith really doesn't love Bright Eyes, but that is another cliche hit for being resembled an indie pop star...

Check...Check one, two...My first post on pushplayrepeat....Let me push. Now, play.

Who likes covers? I say, rarely...Sometimes the cover ends up being better than original, but what if there is a brand new spankin' tribute CD to your favorite band?

Let's start with this, my favorite band in the whole wide world (yes, that is possible) is The Cure. The lead singer is Robert Smith, the King of all "goth" with the eyeliner, lipstick, and big hair. Hey, even Fall Out Boy claims they're influenced by them.

So, Fall Out Boy says they're influenced by The Cure and even manages to remix one of their songs on The Cure's Hypnagogic States EP, which features the four latest singles of The Cure remixed by featured artists..

What makes a great tribute album? Make an indie-esque Cure tribute album, of course!

The latest addition to the many Cure tribute albums is called Just Like Heaven: A Tribute To The Cure. The album features many indie artists including The Wedding Present and The Brunettes. This tribute album is better than your moderate, or actually, shitty tribute album and it made me finally realize that there is room in this world for a GREAT tribute album. I have heard many crappy tribute albums to The Cure and it is rather an insult as a Cure freak, but after hearing this...I am complete again.

God loves indie and The Cure.

Listen to the whole album here or check out their Myspace for selected tracks.

For the record, my favorites off the album are Close To Me and 10:15 Saturday Night!

(Sorry I'm not cool this time around to post an awesome electro song so you can download for free)

Repeat.

Jag kom hem alldeles nyss, efter en utekväll på stan.  Ja, jag menar alldeles nyss som i för 5 minuter sen. Alltså klockan 18.15.

Igår mötte jag upp Emelie och Amanda för att gå till Gay Straight 2 Hell, Göteborgs bästa klubb. Förutom att de har jäkligt bra DJs, perfekta lokaler och alltid får humöret på topp så bokade de denna kväll ett jävligt bra band - Kite såklart. No Shit.
Dock missade Amanda spelningen på grund utav en pojkvän som bestämt ville att hon skulle gå någon annanstans med honom.

Anyhow, kvällen startade med ett samtal från Kitte som snällt nog ville skriva upp mig på gästlistan så jag slapp betala. För betala tycker vi inte om.
Sedan, då jag hade väldigt mycket dötid över, så tog jag bussen till gymmet.
På en lördagkväll.
På en lördagkväll.
Innan festutgång.
Smart. Vemfan är så jävla överpretantiös att de ens kommer på en sådan idiotidé?

Efter gym, dusch och allt sånt där åkte jag in till stan och fann mina vänner.
Klubben var bra, det fanns lite för mycket sprit dock.
Och ljudteknikern borde ta livet av sig.
Spelningen var rent ut sagt förjävlig.
Nickos sång hördes inte utan det var endast effekterna som gick ut, vilket gjorde att det lät som om han låg fel i sången. Dessutom hördes knappt de ljuden heller så hans medverkan var rätt menlös.
Mycket synd att det skulle vara så illa när jag äntligen skulle visa för Emelie hur bra Kite är, fast hon ansträngde sig och kom fram till att jag antagligen har rätt.

Folk droppade sakta ut från klubben och in i den härliga stormen. Vid 5-6, då det verkar ha vart som värst väder, så begav jag mig till Jens lägenhet för att få sova ut ett tag. Fast det blev visserligen inte så länge vi fick sova eftersom vissa typer tyckte att man skulle spela på en synth så fort man upptäckt att alla har vaknat till, iallafall i en minut.
Så Kitte, Jens, Jenny, Nicko, Lelo och jag flamsade runt i lägenheten i timtal med att plinka på musik och planera hur vi lättast och snabbast tar oss till Rostock.

Och är man i Magdeburg så är det ju faktiskt inte så långt till Berlin.

Sen dödade Jens The Cures låt "Cut Here" iochmed att påpeka för oss att den har samma slinga som Vi I Femman. Efter en genomlyssning så var det självklart. Inte ens den minsta skillnad.
Dock har vi stora problem med att avgöra huruvida det är Vi I Femman som är indienördar eller om Robert Smith sitter klistrad vid TV:n såfort Vi I Femman visas.

Min, visserligen mycket korta, vistelse i fängelse fick mig att fundera på fängelsestraffen och vad de gör med människor. Brottslingarna får genom fängelsesystemet extremt svårt att hitta tillbaka till ett normalt liv, istället permanentas en identitet som kriminell. Att arbeta i brottsindustrin är slitsamt, riskfyllt, medför ofta en tidig död, och mycket lidande för tredje part. När det gäller psykiskt sjuka och även personlighetstörda individer verkar fängelsestraff som en ännu sämre åtgärd. För min del tror jag inte att getknullandet ute i landet varken kommer att öka eller minska av att kriminaliseras, orsakerna till det lär vara av psykologisk art.

I min ungdom träffade jag en hel del djurrättsaktivister. Och visst kunde jag känna förståelse för deras kamp mot lidandet djuren utsätts för när de betraktas enbart som som produkter i en industri. Att de till exempel tvingas leva hela liv i trånga burar, transporteras levande över kontinenten, dödas på ett löpande band och så vidare. Men djurrättsaktivisterna berättade också mycket för mig som jag inte kunde smälta. Som att djur har exakt samma värde som människor, och att det finns något som kallas artism, en sorts rasism som människor utövar mot djur. Med detta resonemang kunde de jämföra ihjälgasning av kycklingar med nazistiska människoutrotningsläger, eller älgjakt med dödspatruller som skjuter gatubarn.

Men om vi tänker oss att det verkligen skulle förhålla sig så att djur har exakt samma värde och rättigheter som människor. Ska vi inte då kunna ställa åtminstone basic krav på deras uppförande mot varandra också? Måste vi då inte även ingripa när ett djur begår ett sexuellt övergrepp mot ett annat? Och tro mig, det är vanligt!

Naturligtvis utövar djuren sinsemellan mycket frivilligt heterosex, homosex samt även gruppsex. Men det är också vanligt förekommande med våldtäkter. Dock är våldtäkterna inte mycket att tala om, när man börjar titta på de rent barbariska sedvänjor många arter praktiserar regelmässigt. Jag läste om en del av dessa i en fascinerande artikel i Illustrerad Vetenskap för några år sedan, som jag tyvärr inte lyckats återfinna någon länk till på nätet. Men alla fakta här är tagna från den.

Hos så gott som alla spindelarter äter honan upp hanen i samband med samlaget. Svarta änkornas manliga partners är vänliga nog att servera sig själva genom att hoppa in i munnen på honan när hon fått vad hon behövt sexuellt. Andra spindelarters hanar är inte lika masochistiska, men de vill gärna komma till. En del tar med någon insekt i present till honan, så hon kan knapra på den under samlaget, men när presenten börjar bli uppäten måste han skynda sig undan. Andra spindelhanar neutraliserar tillfälligt honan genom att binda upp henne med trådar under samlaget, men också de måste skynda sig att komma innan honan sliter sig. Dessa praktiker har gjort spindlar till symboler för kvinnors farliga sexualitet bland många män som fruktar kvinnor. JRR Tolkien framställer Spindelmodern i sin grotta (en klassisk symbol för vaginan) som ett ursprungligt och blint Ont, äldre än både industrialismen och kommunismen. Så heter också hans stora trilogi Ringens brödraskap, och behandlar den ofarliga, idealistiska och muntert kamratliga kärleken mellan män.

Men djur kan å andra sidan också vara riktiga mansgrisar. Sjölejonen är inte kända för att tänka på sin vikt, men hanarna blir oftast tyngre än honorna och kan gå loss på flera ton. Ändå insisterar gubbarna på missionären och resultatet blir att både en och annan sjölejonstant kvävs eller krossas under akten.

Många fjärilar ser nog så oskyldiga ut, och om man inte visste det skulle man aldrig misstänka att de är en bunt pedofiler hela gänget. Hanarna vill säga. Honorna våldtas av ivriga hanar redan som larver, genom puppans skal. Detta får den fruktansvärda konsekvensen för den enskilda honlarven att hon aldrig ens hinner utvecklas till fjäril och således aldrig får se dagens ljus. Hon blir på smällen, lägger ägg och dör som puppa.

Å andra sidan är inte alla djur svin (om man kan tillåta sig detta artistiska uttryck?). Faktiskt blir man ganska avundsjuk på vissa när det gäller både livsinställning och uthållighet. Ta till exempel de vandrande pinnarna, som kan hålla på med ett och samma samlag i ett par månader och faktiskt upp till ett halvår. I Illustrerad Vetenskap fick man se ett oblygt par, där det dock stod i bildtexten att de avbrutit sig redan efter två månander, eftersom damen råkat bli biten av en spindel.

Jag tycker det passar bra att avrunda denna lilla inblick i djurens tolkning av djursex med en låt. Lullaby med The Cure, också känd som Spiderman. En låt som är väldigt queer, inte bara för att det handlar om sex mellan en människa och en spindel. Dessutom är det ju faktiskt en manlig spindel som äter sitt hjälplösa men villiga offer, något som i princip vore otänkbart spindlar emellan. Denna låt var en populär ha-sex-låt under tidigt 90-tal. Och jag tycker om den för att jag älskar spindlar. Men inte på DET sättet!

I've got a very special treat for you all tonight: a DL link to an album that I think is absolutely fantastic. Blitz was an 80s post-punk (though previously just hardcore) band in the general vein of Joy Division or The Cure, and their album Second Empire Justice is absolutely killer. 

I tried to find a good review, but I haven't come across much of any. Therefore, you'll have to make do with my own rather scattered thoughts on the album:

The album starts off with a kind of auditory tribute to the deservedly famous "Love Will Tear Us Apart," with their own take, entitled "Flowers and Fire." And that's not a bad thing. In my mind, these ex-Oi Oi Oi types pushed what Joy Division was doing into new areas. You'll hear echoes of "Love..." throughout the album, especially in "Into the Daylight." But what makes Blitz's sophomore effort stand out is the ways they differ: though the goth and eurodance overtones are there, there's also a intense dedication to a more ambient, Eno-esque fuzz soundscapes, resulting in a kind of ur-shoegaze. So what comes across is a more contemplative sound, one where the vocals take a backseat to the guitar lines, leaving you awash in a kind of glittering, alien sea of distortion. You can definitely imagine My Bloody Valentine sitting around listening to this album. Then there are simple rockers that somehow channel that into a weird, beer-hall type chanting, like on "White Man," which are hauntingly incantatory. The entire album has a kind of classic science-fiction vibe, like the kind of music you'd get wandering through a Asimovian landscape, or the dystopian cities conjured up out of Gibson's Neuromancer.

Anyway, that's a shitty review, but you get the general sense of it, I hope. 

Link's in the comments section. As ever, these are just links I find, so RIAA, 'tain't my fault.

These lessons will mostly be helpful starting points for beginners but will include things I've picked up along the way that some intermediate/advanced players may find useful.  At least that's my intent, but you know the old joke - "Hold on to your hat, we may end up miles from here."

While I'm on the subject of categories, I want to ask a question:  How do you categorize music?  Do certain things fall into neatly defined genres, or do you tend to use more than three labels to describe a song/band?

Alt.country is a personal favorite to pick on because it's used as such a catch-all.  Slobberbone is alt.country, but so are the Old 97's, and you can't tell me those two bands sound alike.  Labels fail miserably.  (Actually, the best description I've heard for the Old 97's came from a friend who hated them.  He said they sounded like The Cure covering Johnny Cash songs.  Wish I could remember what song prompted that statement.)

So here's what I ask of you: Describe one of your favorite bands in the comments.  Use whatever terms you want.  Let's see what you guys think.

I digress.  By now I think even Cubs fans can admit that the "Go Cubs Go" theme is getting a bit obnoxious.    Recently, Eddie Vedder's Cubs tribute, "Someday We'll Go All the Way" was all the rage, but as Chicago radio played that one into the ground, North and Southsiders alike are likely to groan when it comes on.

Anyway, hip-hopper Verbal Kent felt that perhaps it was his time to throw his Cubs ode into the ring.  Not particularly bad, not particularly good, and suspiciously leaking online in early October.  Check it on GoWhereHipHop.

Also, since Baseball and Mixtapes go together like, um, A.J. Pierzynski and anyone else, Greg Kot has put togther a playlist for both the White Sox and the Cubs playoff seasons on his Trib page: http://leisureblogs.chicagotribune.com/turn_it_up/2008/09/sox-and-cubs-in.html

 

North Side:

• “For the Love of Ivy,” Gun Club: Wonder if singer Jeffrey Pierce ever visited Wrigley?
• “One Hundred Years,” the Cure: Even Robert Smith realizes 1908 was a long time ago.
• “Trail of Tears,” Guadalcanal Diary: How else to explain the last 99 years?
• “Break the Curse,” Iron Savior: German metal band tries to break the “Billy Goat” hex cast in 1945.
• “Waiting for an Alibi,” Thin Lizzy: In 2003 it was Steve Bartman, in 2008 it will be …
• “A Dying Cub Fan’s Last Request,” Steve Goodman: One for the diehards.
• “My Wasted Friends,” Ike Reilly: One for the Bleacher Bums.
• “Even the Losers,” Tom Petty: “… get lucky sometime.”
• “Louie Louie,” the Kingsmen: Bet it wouldn’t be difficult to persuade Piniella to lift a cold one while this one is blaring from the P.A. after the North Siders win.
• “Four Horsemen,” The Clash: The Cubs win the World Series? Surely the Apocalypse would be next.

 

South Side:

• “Winning Ugly,” the Rolling Stones: The Tony LaRussa-era motto still applies.
• “Godzilla,” Blue Oyster Cult: For the big mashers – Thome, Quentin, Junior, Dye, Konerko.
• “Have a Drink on Me,” AC/DC: A blue-collar song for a blue-collar ‘hood.
• “Dead End Street,” Lou Rawls:  Should be Ken “Hawk” Harrelson’s theme song --
• “They call it the Windy City because of the Hawk, the almighty Hawk.”
• “The Yankee Flipper,” the Baseball Project: An homage to ex-Sox pitcher “BlackJack” McDowell, as sung by rocker Steve Wynn.
• “Bark at the Moon,” Ozzy Osbourne: From one Oz to another.
• “My Big Mouth,” Oasis: About Ozzie? About Sox hater Jay Mariotti? You decide.
• “My Fist, Your Face,” Aerosmith: A.J. has a way of stirring up harsh feelings in the opposition; just ask Michael Barrett.
• “Stronger,” Kanye West: A South Sider’s song of celebration.
• “Twistin’ the Night Away,” Sam Cooke:  And another one.

While it looks less-and-less likely that a "Redline" cross-town series is likely, I'll leave you with a little preview of what to expect in the Second City if that does, indeed, happen.

So today is Friday, and not much is going on.  I'm going to go catch "Nick & Nora's Infinite Playlist" with some friends at Flagship tonight.  It better be as good as Juno. xD

I can't wait for worship on Sunday.  the songs are gonna be awesome!  And the songs we're planning to play in the future?  Oh man...x]

Speaking of things I can't wait for, The Cure is planning an amazing production for the next youth service.  I can't wait to get started on that! x]

That's it for my Friday update.
~Ritz

The Web site of Guitar World magazine is currently featuring a piece in which several famous musicians dicuss their most Spinal Tap-type moment. (The article originally ran in Guitar World's July 2005 issue.) Some of the stories told by the musicians are laugh-out-loud funny. Included in the article are tales from Ozzy Osbourne, Billy Gibbons of ZZ Top, Angus Young of AC/DC, Billy Corgan of Smashing Pumpkins, Robert Smith of The Cure, Pete Townshend of The Who, Ron Wood and Keith Richards of the Rolling Stones, Noel Gallagher of Oasis, and Tommy Lee of Motley Crue. Here's a sampling:

Angus Young: Many years ago, when Bon [Scott] was our singer, our manager had “a brilliant idea” to hire actors who would impersonate police officers and “arrest” us onstage. Unfortunately, this was carried out at a gig in Sydney [Australia], in front of hardcore AC/DC fans that started rioting as soon as “the police” came onstage. Minutes later, the real police force came in to control the riots. Unfortunately, we couldn’t distinguish the real cops from the fake ones. Bon thought he was hitting the fake cops, but he was messing with the real ones. One of the cops gave orders to his “colleagues,” who were, in reality, the actors! I just stood there laughing my head off, which the real cops didn’t appreciate. In short: total chaos ensued.

Pete Townshend: Our first drummer, Keith Moon, God rest his soul, was Spinal Tap incarnate. Most people know the story of how he drove his Rolls-Royce into a swimming pool. But on another occasion, Keith drove his car through the glass doors of a hotel and all the way up to the reception desk, got out and asked for the key to his room, all without blinking an eyelid. One time, on a plane, he poured the contents of a soup can into a paper bag, pretended to be sick in the bag and then to drink his own “vomit.” All of this in first class. The businessmen didn’t know what hit ’em.

Ron Wood: We were doing drugs in the dressing room when suddenly the tour manager stuck his head around the door and said, “The police are here!” Holy shit! We all panicked and threw our drugs in the toilet. And then Sting, Andy Summers and Stewart Copeland walked in.

To read the full article on the Guitar World Web site, click here.

La ironía con la que la gente de ATP pusieron nombre a la peculiar modalidad de conciertos en la que un grupo toca íntegramente uno de sus discos (Don't Look Back) será tomada al pie de la letra por The Cure. Será en un concierto en Roma el próximo 11 de octubre, gratuito y en el marco del MTV Coca Cola Live Festival 2008, y The Cure no miraran atrás y presentarán todos los temas de su nuevo disco, 4:13 Dream, a publicarse el 28 de octubre. Lo que no sé es si Robert Smith hará concesiones a los grandes éxitos del grupo, aunque a juzgar por lo que hizo en el último FIB al que fueron ('Boys Don't Cry' y 'Friday I'm In Love' en el bis y por los pelos), no me extrañaría que los obviara. Claro que si tiene que tocar 3 horas como en Barcelona, con algo habrá que llenar... (Vía: Muzikalia)

Aquela foi uma época mais difícil para quem queria comprar o álbum do seu artista preferido, se existisse o pirata seria a minha alternativa, a quase extinção do vinil foi um fracasso para a indústria fonográfica. Nos 80 e começo dos 90, um disco de vinil custava caro. A música sempre foi cara no Brasil. Era bom, de vez em quando, pegar uma promoção. Uma vez comprei o Unforgetable Fire, do U2, outra, o Ceremony, do The Cult. Realmente, cuidávamos dos nossos LP’s com muito carinho àquela época. Juntava meu dinheirinho suado para esperar um lançamento, e, quando estava com o vinil na mão, isso era motivo para beijá-lo e escutá-lo repetidas vezes.

Veio o CD. Já era difícil comprar o álbum em vinil, tive de me adaptar -- esse processo demorou, e os LP’s ficaram escassos -- e comprar um CD player, infelizmente, vendi o minha pick up, parte de um 3 em 1 CCE (?). Antes de mudar de aparelho, enquanto a grana não vinha, lembro-me perfeitamente do Nirvana explodir na MTV e FM’s e eu pedir a um vendedor da loja de CD’s para gravar, em uma fita cassete, acho que Scotch, de um lado Pixies, que conhecia, e de outro Nirvana. Foi uma grande ruptura musical. Fiquei mais incentivado a montar uma banda.

Com a facilidade da abertura econômica, a mídia musical e cinematográfica se tornou muito acessível, visto que em qualquer boteco compra-se CD’s e DVD’s piratas. Na internet, os álbuns “vazam” antes mesmo dos artistas lançarem-nos. Porém o compartilhamento de música é muito bom - franciscano. Podem-se baixar raridades que não se compraria na loja da cidade.

Claro que conservo meus “bolachões” ainda. E pretendo nunca me desfazer deles. Há muitas histórias que os acompanham. Vez ou outra, vou a Belo Horizonte, Galeria 7, e compro alguns. Outro dia encontrei  discos do Carl Perkins, Chuck Berry, Stray Cats. Acha-se tudo na internet, mas prevalecem no LP outros sentidos a não ser o auditivo. Deve ser por isso?... Tem a perspectiva visual, o tato de três matérias diferentes: papel, plástico, vinil. Sem dizer que a capa, contracapa e o encarte com letras aguçam a imaginação.

Esse saudosismo todo atingiu os adolescentes. No Brasil já não há mais fábrica de vinil – Poly Som. Todavia as coleções de vinis herdadas dos pais aumentam. A garotada redescobriu o vinil. Alguns já compraram a vitrola e ouvem discos enquanto conversam numa praça. Há quem diga que alguns músicos são melhores de ouvir em LP como Beatles. Adeptos ao disco dizem que ele tem o som melhor, claro que com um vinil conservado, agulha boa e um aparelho com boas caixas acústicas.

Na Europa e nos Estados Unidos, onde ainda há fábricas, a venda de vinis aumentou bem. Compradores procuram nomes recentes em LP. Robert Smith do The Cure, banda inglesa, para comemorar 30 anos do grupo, lança, desde maio, sempre no dia 13 de cada mês, um single, e está previsto para 13 de outubro o novo álbum. Recentemente Madonna,  “Hardy Candy”, e Metallica, “Death Magnetic”, lançaram esses álbuns em vinis.

Uma palavra que se ouve ultimamente é vintage: indicar características antigas (retrô – 20 anos) em moda e objetos. Observa-se isso na música. Os instrumentos de alguns equipamentos soam vintage. Algumas bandas como The Raconteurs soam vintage. Então os adolescentes hoje são vintage.

Com a onda retrô da garotada, o aumento pela procura de discos em vinil, o surgimento de bandas que soam vintage, artistas vintages de sucesso atual que lançam seus álbuns em LP, podemos dizer: “Eles estão de volta a 33 rpm!”

Warlen Alves Leal é guitarrista da Anarkaos e professor de português nas horas vagas.

Download this episode

Show Notes
We get our ghost on this October and live to tell about our trip to the local cemetery. Neil enlightens us on the history of Halloween, we hear about a decidedly British Depeche Mode encounter, Laura has a punk moment and Battlestar Galactica goes Mormon. All this and a ten-year-old learning the guitar? How do we do it?

With ghostly tunes by Shiny Toy Guns, Ladytron, and The Frail.

Music Guide

“Snap”
Artist: Neil Smith
Album: Lush One
http://www.myspace.com/neilfsmith
Album available for free download at:
http://www.neilsmithmusic.com/

“Richochet!”
Artist: Shiny Toy Guns
Album: Richochet! - Single
http://shinytoyguns.com/
http://myspace.com/shinytoyguns
iTunes

“Ghosts”
Artist: Ladytron
Album: Velocifero
http://ladytron.nettwerk.com
http://www.myspace.com/ladytron
iTunes

“Addiction”
Artist: The Frail
Album: Count on This - EP
http://www.myspace.com/thefrailsf
iTunes

Misc. Goodies and Links
Want us to love you forever? Write us a review on iTunes. You will? You’re the best. Really!

Do you Twitter? Swell! Follow us at http://twitter.com/smithsocc.

Depeche Mode Ticket Stub Group on Flickr
Now you can add your own Flickr photos of your stubs!

The Direct Approach with British John

Out magazine’s 100 Greatest and Gayest Albums of All Time

Modeified

Spring Grove Cemetery

Bust of Charles C. Breuer:

Porch of the Dexter Memorial:

Night of the Living Podcast

Movies Discussed in This Episode
The Day the Earth Stood Still

Donnie Darko

Joy Division

Gallery of Guys Neil Finds Attractive

BSG Links
http://www.youtube.com/watch?v=9op6PC03LRA
http://www.youtube.com/watch?v=0w-9NglSNG0

Final Audio Clip: Donnie Darko

The obligatory Depeche Mode Link
http://www.depechemode.com

The Cure - Lullaby

Em 6 Outubro, será lançado o novo álbum do Oasis, "Dig Out Your Soul". O novo álbum dos inglesinhos chatos já teve um single lançado, "The Shock of The Lightning", e sai pela Big Brother Records, selo da própria banda.

Também tem os novos trabalhos do Deerhoof, Sarah McLachlan, ao vivo do Police, Michelle Williams, Los Campesinos!, Kaiser Chiefs, Queen + Paul Rodgers, Sixpence None The Richer (saquinho, né?), AC/DC (mais uma banda anciã retornando, ROCK'N'ROLL), Ludacris, Matisyahu (Shattered, um EP), Ludacris, Bloc Party (o Intimacy já teve seu lançamento online em 21 de Agosto), Deerhunter, Pink e Snow Patrol.

Quanto a mim, espero com ansiedade pelos novos do Of Montréal, Keane (sim, eu gosto) e, pasmem, The Cure!

Setlist :

Setlist :